Fiske i historien – del 2


Notvarp är ett fiskeredskap av notgarn som man använder vid notfiske, noten dras då genom vattnet för att sedan tas ihop vid stranden eller i båten. Mittdelen består av en kilformad eller en strutliknande förlängning i vilken fisken samlas upp, redan på medeltiden fanns det regleringar kring denna typ av fiske som går att läsa i medeltida lagtexter. Ordet notvarp kan även användas för att beskriva det ställe där man drar not, denna har markerats på en del historiska kartor.

Lådformade burar

För laxfiske använde man anläggningar som kallades laxkar, laxkista, laxtina och laxgård. Dessa var byggda på lite olika sätt, i lugnare vatten använde man de som var byggda av enkla risflätade staket medan man i strömma vatten behövde kraftigare material. Dessa bestod av lådformade burar som hade kraftiga spjälor vid öppningarna, två stycken spjälväggar placerades tätt med en smal springa mellan dem som utgjorde en ingång till själva buren. Dessa var alltid fasta anläggningar som byggdes vid dammar.

Värdefulla pärlor

Fiske i allmänt vatten, eller allmänt fiske, är sådant som utförs med rörliga fiskeredskap. Dess allmäna vatten där allmänt fiske kan utföras finns oftast markerade på de gamla kartorna, historiskt kan dessa vatten skilja sig från de definitioner och fiskerätter som idag finns. Men med den tidens definitioner kan allmänt fiske ske med Notvarp från en båt eller en vandring i vattnet, allmänt strandfiske kan utföras med fiskeredskap och metredskap vid stranden. Pärlfiske kan bedrivas i allmänt vattendrag där flodpärlmusslan finns, detta för att komma åt pärlan som är ekonomiskt värdefull.

Kungligt värde

Mellan gårdar och byar var ofta fiskerätten reglerad och detta finns beskrivet på historiska kartor, där klargörs vart fisket får ske i antingen allmänna vatten eller utpekade ställen vid dammvallar intill kvarn- och såg-miljöer. För staten och kungamakten har fisket alltid varit viktigt, detta kan man bevittna i gamla brev och påbud som finns redan från medeltiden. Citatet: ”De få lax ofvanför oss, och vi få ingen” visar hur hård konkurrensen var om fisket i vattendragen, här förekom tvister ofta om fiskerätten.

Kungsådra

Citatet handlar dock om Kungsådran Mörrumsån i Mörrum år 1773, det fanns skyldighet att till viss del hålla denna öppen förbi hinder och vattenverksamheter så som sågar, kvarnar och fasta fisken. Som begrepp innebar Kungsådra att en del av strömfåran i några svenska vattendrag fram till 1983 inte fick stängas av helt eller överbyggas då detta skulle förhindra fisket, sjöfarten eller flottningen i vattendraget.

Medeltida lagar

Det är ett begrepp som tidigast är känt genom en kungsdom från augusti år 1442, denna innebar en inskränkning i strandägarens rätt till vattnet. Man ändrade detta begrepp under de århundranden som följdes, enligt de medeltida lagarna ansågs fiskerätten i vattendragen tillhöra strandägarna. Egna vatten utsågs dock av kronan, så kallade kronovatten som arrenderades ut mot skatt. Men precis som med äganderätten till åkrar och betesmarker så såg man fiskerätten till ett fast fiske som självklar, notfisket gjorde dessutom att en del platser betraktades som enskild egendom. Detta då en del vikar som var rika på fisk hölls i stånd genom rensning för notfiske.